Att leda i osäkerhet, vad händer egentligen inom oss som chefer?

Har du någon gång känt dig obekväm inför att fatta beslut utan att ha alla svar? Eller upplevt en växande stress när framtiden plötsligt känns oviss och föränderlig? Du är långt ifrån ensam. Som chef möter vi ständigt situationer där vi förväntas ta ansvar, även när kartan är otydlig och vägen framåt ännu inte är ritad. Men vad händer egentligen inom oss i de där ögonblicken när osäkerheten tar plats?

Vår hjärna gillar inte osäkerhet. Den söker trygghet och tydlighet. När vi ställs inför något oklart eller oförutsägbart tolkar hjärnan det ofta som ett potentiellt hot. Det är en djup biologisk reflex. Osäkerhet aktiverar de system i oss som är byggda för överlevnad, inte för långsiktig strategi. När vi saknar information eller känner att vi inte har kontroll, ökar hjärnans aktivitet för att snabbt försöka avgöra om vi är i fara.

Forskning från MIT har visat att hjärnan arbetar mycket aktivt med att bedöma om den information vi har är tillförlitlig. När hjärnan inte känner sig säker bromsas förmågan att tänka klart. Vår inre vakthund, amygdala, slår larm. Den signalerar att vi behöver vara vaksamma, vilket ofta tar sig uttryck i att vi känner oss mer oroliga och emotionellt reaktiva än vi annars skulle varit.

Samtidigt ökar aktiviteten i insula, en hjärnregion som hjälper oss tolka kroppsliga signaler. När vi upplever osäkerhet blir vi mer känsliga för oro, och kroppen förstärker upplevelsen av stress. Det är som att hela vårt system skruvas upp, inte för att vi är svaga utan för att hjärnan prioriterar snabb överlevnad framför eftertänksam analys.

I samma ögonblick får hjärnans rationella system, prefrontala cortex, svårare att hålla emot. Vår förmåga att tänka strategiskt, väga alternativ och fatta välgrundade beslut kan tillfälligt försvagas. Vi börjar fatta beslut snabbare och mer på känsla än vi kanske önskar. Vi riskerar att styras mer av ögonblickets oro än av våra långsiktiga mål och värderingar.

I vardagen som chef kan detta ta sig många uttryck. När osäkerheten är stor, kanske vid snabba förändringar, i personalfrågor eller vid oväntade händelser, är det lätt att vi reagerar mer impulsivt eller mer defensivt än vi egentligen vill. Vi tvekar, skjuter upp beslut eller blir mer styrda av oro än av den riktning vi vill hålla. Det är en naturlig reaktion men den kan få konsekvenser för både oss själva och dem vi leder.

Här finns också en öppning. När vi förstår vad som händer i hjärnan kan vi bli bättre på att känna igen våra egna reaktioner. Det handlar inte om att eliminera osäkerheten, för det går inte. Men vi kan träna oss i att hantera den. Vi kan utveckla ett förhållningssätt där osäkerhet blir en plats för reflektion och växande, snarare än en plats att undvika.

När vi accepterar att osäkerhet är en naturlig del av ledarskapet kan vi släppa tanken på att vi alltid måste ha alla svar. Vi kan istället välja att leda genom frågor och vara öppna med våra egna reflektioner. Vi kan bjuda in våra team till gemensamt utforskande och gemensamt lärande. Osäkerheten behöver inte bli ett hinder, den kan bli en väg till utveckling. Den kan bli en katalysator för nya idéer, modigare beslut och mer hållbara arbetssätt.

Kanske är det dags att se vårt ledarskap som ett levande experiment. Ett pågående utforskande där vi provar, lär oss, justerar och växer tillsammans med andra. När vi vågar vara öppna med att vi inte har alla svar, kan vi skapa en kultur där det är tillåtet att vara i det osäkra utan att tappa fotfästet.

Hur brukar du själv reagera när osäkerheten blir stor? Vad händer i dig? Och hur kan vi tillsammans skapa arbetsmiljöer där både chefer och medarbetare får träna på att stå kvar i det okända, utan att dras med av rädslan?